Foto: Lennart Johansson/Stockholms stad
Dagligen passerar flera hundratusen människor Slussen, med dess byggplank och lyftkranar. Det har skrivits om Guldbron och arkeologiska fynd – men för att ro i hamn förvandlingen av denna historiska plats krävs också gedigen fastighetsrättslig kunskap.
Mer komplext än så här kan det nog inte bli, säger Anna Norell, konsult på Torkel Öste Fastighetskonsulter.
Slussen är Sveriges näst största kollektivtrafikknutpunkt efter T- Centralen. Det blev därför stora rubriker under hösten när Region Stockholm hotade med att tillfälligt stoppa tunnelbanetrafiken mellan Slussen och Gamla stan, eftersom man hävdade att de gamla tunnelbanebroarna riskerade att skadas när Stockholms stad skulle börja provpåla inför bygget av en ny gång- och cykelbro. De äldsta delarna av broarna där tunnelbanan går är grundlagda på träpålar från 1800-talet.
Efter intensiva förhandlingar kom kommunen och regionen till slut överens om att flytta gång- och cykelbron längre bort från tunnelbanan och hotet om stoppad t-banetrafik var avvärjt. Händelsen blev ett exempel på hur utförandet av nya Slussen anpassas under arbetets gång.
– I ett komplext projekt är det inte ovanligt att parterna ställs inför nya frågor som man inte hade kunnat förutse när genomförandeavtal och detaljplaner togs fram. säger Anna Norell, som via Torkel Öste Fastighetskonsulter arbetar som avtalssamordnare på Slussen för Regions Stockholms räkning.
Även om Anna Norell personligen inte var involverad i turerna kring gång- och cykelbron är hon van vid att hantera andra avtalsfrågor inom projektet. Nya tekniska lösningar behöver formaliseras i nya avtal, vilket innebär att parterna behöver komma överens om hur kostnaderna ska fördelas för detta.
– Utmaningen är ofta att parterna har krav på att hålla sin budget. När det blir en förändring som ofta innebär en kostnadsökning finns det kanske en tendens att man vill försöka ta en sådan liten del som möjligt och föra över kostnaden på motparterna, säger hon.
Anna Norell har som avtalssamordnare hand om de fastighetsrättsliga frågorna som rör tunnelbanan, Saltsjöbanans nya station, den nya bussterminalen i Katarinaberget samt den nya färjeterminalen för Djurgårdsfärjan. En stor utmaning är att Nya Slussen byggs av Stockholms stad, men kollektivtrafikanläggningarna sedan ska lämnas över till Region Stockholm. Detta innebär ett omfattande arbete för att säkerställa att Regionen får anläggningar som uppfyller SL:s krav.
– För att det ska bli möjligt att ta över anläggningarna behöver man skriva ett antal avtal där det blir tydligt vem som ska ta hand om vad i framtiden.
Staden har dessutom rätt att förtäta invid kollektivtrafiken, vilket innebär att regionen i framtiden kommer att ha andra förutsättningar för åtkomst till anläggningarna i framtiden.
– Det är väldigt lite utrymme. Staden fastighetsbildar, överlåter och upplåter fastigheter i olika nivåer och alla berörda fastigheter inom området behöver åtkomst för sina anläggningar genom varandras fastigheter och anläggningar. Det är väldigt tajt. Det gäller för resenärer, men även personal som arbetar i anläggningen. Det pågår ju löpande drift- och underhåll av anläggningen nattetid när den är stängd för resande, förklarar Anna Norell.
Parallellt pågår också ett omfattande arbete med att fastighetsbilda den befintliga tunnelbanan, som från början ägdes av Stockholms stad, men sedan dess har överlåtits till regionen.
– Eftersom det är så komplext har vi pågående arbetsmöten med lantmäteriet gemensamt med staden. Framför allt så behöver vi definiera och beskriva lämplig fördelning av anläggningarna då parternas olika förvaltningsobjekt är sammanbyggda och att det finns gemensamma beroenden, säger Anna Norell.
Hon har tidigare varit anställd på Trafikverket, där hon arbetat med stora projekt som Ostlänken, Mälarbanan och Förbifart Stockholm – men Slussen ställer nya krav.
– Det är väldigt utvecklande, spännande och intressant att få möjligheten att jobba i ett sådant här komplext projekt. För mer komplext än så här kan det nog inte bli, avslutar Anna Norell.